Default size sophie vrang

Sophie Vrang

Jag heter Sophie och diagnosticerades med atopiskt eksem när jag var knappt två år gammal. Jag minns min barndom som kliig, ett badrum fullt av krämer, besök på sjukhuset för ”lila bad” och insmorning morgon och kväll. Senare i livet kom ungdomsåren och det blev svårt att dölja mina besvär bland kompisar, på basket-lägren, i duschen på gymnastiken eller vid övernattning hos kompisar. Mina eksem och allt kliande blev en del av mig som person och krämerna och tuberna vägde alltid tyngst i handväskan. 

Jag är självständig som person och tog tidigt eget ansvar för min kroniska hudsjukdom, jag ville förstå och kunna påverka själv. Jag hade en period på flera år när det inte syntes en enda röd fläck på hela kroppen och jag tänkte att ”nu är jag frisk”. Strax därpå gick min mormor bort, universitetsstudier tog vid och det bidrog säkert till en inre stress och eksemen var tillbaka i ett långt och svårt skov.

Så när jag var strax ovan 20 år var första gången jag själv sökte vård som ”ung vuxen”. Jag var så arg på att inga krämer hjälpte och jag trodde säkert att jag kunde hämnas på både läkarna och på eksemen genom att strunta i behandlingen och välja de alternativa och komplementära alternativen. Det finns något märkligt i att man straffar sig själv och beter sig självdestruktivt när man är besviken, ledsen, arg och desperat. Det kostade mig otaliga tusenlappar och jag blev inte ett dugg bättre, utan istället itutad att jag var allergisk mot allt möjligt och att jag skulle svälja diverse pulver som skulle rena min lever från toxiner. Det gick så långt att jag fick krypa tillbaka till min hudläkare och sättas in på en intensivbehandling och på 4 månader var jag symtomfri. Dock fortsätter mina besvär att komma och gå, jag måste ALLTID ta hand om mig och min hud – livet ut. Den bästa behandlingen är den förebyggande.

Jag bestämde mig för att kunskap är makt. Ju mer påläst jag är och ju mer jag förstår, desto mer kan jag avgöra vilken vård jag behöver och hur jag ska bedriva egenvård för att påverka mina symtom. Så när jag frågade min hudläkare hur jag kunde lära mig mer fick jag veta att det fanns något som heter eksemskola – då var jag 32 år gammal. Många gånger undrar jag varför min mamma eller jag aldrig erbjudits detta under mitt liv. 

Sedan dess har jag läst på, gått eksemskola, startat en egen patientförening för personer med atopiskt eksem (där jag är med i olika vårdutvecklingsprojekt) och har blivit övertygad om att den bästa vården skapas i armkrok mellan vårdprofessionen och patienterna och deras närstående.

Ansvarig Kontaktperson

Patrik Alexandersson
patrik.alexandersson@chalmers.se
Även delaktig i
Maria Samuelsson

Senaste Resurser