Default size charlotte elgh

Charlotte Elgh

Min erfarenhet av att leva med kroniska sjukdomar är att hur bra neuroteam man än har runt sig så är livet tuffare och när man är i obalans blir dalarna djupare. Att när de dagarna kommer som jag inte mår så bra, inte säger något till min man och mina döttrar utan bara drar mig undan. Då kan de gnälla varför säger du inte att du inte mår bra. Men jag vet ju inte alltid om det är sjukdomen eller om det är något annat man blir ju äldre. Men samtidigt har sjukdomen gett mig och min man många nya fina vänner. 

Jag har även fått nya insikter om att livet är upp och ner. Känslan jag hade när jag fick min första diagnos var frågor som: Hur ser mitt liv ut om 10 år? Hur ser det ut på jobbfronten? Där är jag mycket tryggare idag. Andra frågor jag funderar över är: Hur kommer sjukdomen utveckla sig och hur ska min man orka? Eftersom sjukdomen är individuell måste jag se till att må så bra som möjligt som jag kan just nu och se framtiden med tillförsikt.

Jag har sedan jag fick min diagnos haft samma neurolog och redan från början har hon lyssnat på mig angående de mediciner som jag har. Som när jag kommer med förslag och funderingar på höjning eller sänkning. Jag har jobbat heltid under många år och skulle vara så duktig och inte gå ner i tid trots att människor runt omkring mig sa att du måste tänka på dig själv och bl a träna. Träningen har gått upp och ner för mig men har nu kommit igång med träningen och mår mycket bättre. 

Det ger som mig kraft att leva är bla ordna träffar, workshops och föreläsningar, vilket jag kan göra nu i mitt egna företag. För jag har bestämt mig för att gå min egen väg och inte låta andra styra så mycket över mig. Därför har jag också diplomerat mig till coach. Det hade jag aldrig gjort om jag inte blivit kronisk sjuk. 

För ett par år sedan ramlade polletten ner helt och jag har insett hur viktigt det är att jag tar hand om mig själv, vilket gör att min familj mår bra och jag kan stötta och hjälpa andra. Det behöver inte vara något stort utan det räcker med en kopp kaffe och lite prat. Min dröm är att ha ett ställe där man kan fika, träna, gå på föreläsningar, få coachning och bara få vara den man är med en sjukdom. En plats där även närstående vara välkomna. Då kommer min egenvård blomma fullt ut, när jag har allt det jag vill göra i framtiden runt mig. Det kommer bli min verklighet en dag. 

Ansvarig Kontaktperson

Patrik Alexandersson
patrik.alexandersson@chalmers.se

Senaste Resurser